Ögat har olika receptorsystem för bearbetning av optiska stimuli. Stav- och tappsystemet ligger till grund för synuppfattningen.
Stavarna är relativt jämnt fördelade över näthinnan. De är mycket ljuskänsliga och möjliggör vidvinkelseende vid låg
belysningsstyrka (
skotopiskt seende). Synskärpan är dock låg och färgerna uppfattas inte.
Tapparna är däremot koncentrerade till linsens brännpunkt (fovea centralis). Tapparna möjliggör skärpa och färgseende i en begränsad synvinkel, men kräver hög belysningsstyrka (
fotopiskt seende).
Aktuell forskning har visat att det finns ytterligare en grupp receptorer i näthinnan, nämligen ljuskänsliga ganglieceller. De har ingen betydelse för seendet, utan ger i stället viktig information om ljusnivån och växlingarna mellan dag och natt. Denna uppfattning av ljusstyrkan i omgivningen spelar en viktig roll för
dygnsrytmen. Morgonljuset aktiverar oss och när mörkret faller frisätts sömnhormoner som gör oss trötta. Det innebär att de ljuskänsliga gangliecellerna styr vår inre klocka.
