Synskärpan är ögats förmåga att se konturer och mönster på ett skarpt och avgränsat sätt. Visus är det medicinska fackbegreppet. Ju skarpare synintryck, desto högre visus. Anpassningen av synskärpan till föremål på olika avstånd kallas för ackommodation.
Synskärpan testas med syntavlor som är försedda med bokstäver eller speciella ringfigurer med öppningar (Landolts ringar). Den medicinska termen för synskärpa är visus. Förmågan att se detaljer kallas ofta för att ha bra syn.
En synskärpa på 100 procent motsvarar visus 1. För bestämning av visus måste betraktaren se åt vilket håll öppningarna i Landolts ringar pekar. Ringarnas avstånd och storlek bestämmer den synvinkel som används för beräkning av visus.
Utöver synskärpan är kontrastseendet viktigt för att föremål ska uppfattas. Synskärpa och kontrastseende fungerar oberoende av varandra. Det betyder att det går att se föremål med skärpa, men att det är svårt att uppfatta dem om de inte avgränsas mot sin omgivning på ett kontrastrikt sätt. Om ljusförhållandena dessutom är otillräckliga blir det ännu svårare att urskilja föremålen.
Bra att veta:
Våra ögon stöder varandra. Om synskärpan på ena ögat försämras på grund av sjukdom eller ålder kompenseras det av det andra ögat. Som regel märker den berörda personen inte av detta och ibland uppenbaras synfelet först i samband med en undersökning av synskärpan.
ERCO nyhetsbrev - inspirerande projekt, produktnyheter, de senaste ljustekniska rönen
