Tapparna bildar ett system med olika egenskaper som påverkar vårt seende i högre ljusstyrkor, dvs. på dagen eller i konstljus. Tappsystemet har låg ljuskänslighet och tapparna är huvudsakligen koncentrerade till det centrala området i fovea. Tapparna möjliggör däremot färgseende och hög synskärpa vid betraktelse av objekt som är stilla och vars avbildning hamnar i fovean. Till skillnad från stavseendet uppfattas inte hela synfältet på ett likformigt sätt. Tyngdpunkten ligger i dess centrum. Men synfältets kanter är inte helt utan betydelse. Om något intressant fenomen uppfattas i periferin riktas blicken ovillkorligen mot denna punkt som då avbildas i fovean med större synskärpa. Denna förskjutning av blickriktningen beror på rörelser som registrerats eller iögonfallande färger och mönster samt höga luminanser. Det betyder att människans uppmärksamhet kan styras med ljus.
