Teknisk miljö

english (USA/CAN)

中文
日本語

Vi visar dig vårt innehåll på svenska. Produktdata visas för en teknisk omgivning med 220V-240V/50Hz-60Hz. Du kan ändra denna förinställning här.

Sökresultat

Quicklinks

Mer användarvänligt för dig

ERCO vill ge dig bästa tänkbara service. Därför sparar den här webbplatsen cookies. Genom att fortsätta använda webbplatsen samtycker du till att cookies används. Du hittar närmare information i vår dataskyddsförklaring. Om du klickar på ”Samtycker inte” sätts i fortsättningen endast essentiella cookies. En del innehåll på externa sidor kan då inte längre visas.

Tappar (ögat): Viktiga för färgseendet

Grafisk återgivning av tapparnas fördelning i ögat.

Tapparna är ljussinnesceller i ögat och ger oss förmåga att se tillsammans med stavarna. Tapparna i ögat påverkar vårt seende i högre ljusstyrkor, dvs. på dagen eller i elektriskt ljus. Tappsystemet har låg ljuskänslighet och tapparna är huvudsakligen koncentrerade till det centrala området i fovea. Det möjliggör färgseende och stor synskärpa.

Vill du veta mer?

Handbok för ljusplanering

Hämta broschyr

Kunskap om ljus – kompakt: Det mänskliga ögat

Ladda ned whitepaper

Översikt över tappar (ögat)

Vilka uppgifter har tapparna i ögat?

Tappar är fotoreceptorer, dvs. specialiserade ljussinnesceller i ögats näthinna. Tapparna i ögat möjliggör seendet när det finns tillräcklig belysning, dvs. främst dagtid och i elektriskt ljus. De behövs även för att vi ska kunna uppfatta färger.

Ögats näthinna har ungefär 6 miljoner tappar, vilket är avsevärt mindre än antalet stavar. Men dessa tappliknande receptorer krävs för att ögat ska uppnå synskärpa. I centrala gropen (fovea centralis), det område på näthinnan där synen är som skarpast, är tappkoncentration som störst.

Antalet tappar och stavar (N) på ögats näthinna beroende på synvinkeln.

Vad är tappar för långa, mellanlånga och korta våglängder?

Grafik som återger tapparnas spektrala känslighet.

Det finns tre olika typer av tappar i människans öga. De skiljs åt på basis av sin spektrala absorptionskurva. Känslighetens tyngdpunkt ligger i det blå, gröna och röda spektralområdet. En balanserad stimulusrespons från de tre tapptyperna ger ett vitt färgintryck och är grunden för kolorimetrin.

Tappar för korta våglängder: Denna receptor täcker det blå området i det för människor synliga spektrumet och kallas ibland även för ”blåreceptor”. De är minst till antalet.
Tappar för medellånga våglängder: Dessa tappar kallas ibland även för ”grönreceptorer” och täcker främst av det gröna området, dvs. området mellan blått och orange ljus. Dessa receptorer förekommer med näst störst antal i ögats näthinna.
Tappar för långa våglängder: Dessa tappar har störst känslighet i det långvågiga området. De kallas ibland även för ”rödreceptorer” eftersom de i hög grad bidrar till uppfattningen av denna färg tillsammans med gulgrönt. De flesta människor har flest tappar för långa våglängder.