Bländning: Typer och definition

Ingen oönskad bländning: Skyltfönster med skyltdocka och glänsande föremål i perfekt ljussättning.

En viktig egenskap för belysningens kvalitet är begränsningen av bländning. Som bländning betecknas både den objektiva försämringen av synförmågan och den subjektiva störningen på grund av höga luminanser eller höga luminanskontraster i synfältet. Motsatsen till bländning är visuell komfort.

Vad är bländning?

Bländning är ett samlingsbegrepp för försämrad synförmåga eller störning av varseblivningen på grund av hög luminans eller luminanskontrast i den visuella omgivningen. Man skiljer mellan synnedsättande bländning, som innebär en objektivt försämrad synförmåga, och obehagsbländning, som ger upphov till en subjektiv störning av varseblivningen på grund av ett felaktigt förhållande mellan luminansen och det betraktade områdets informationsinnehåll.

Vilka typer av bländning kan uppkomma?

Grafiken visar olika typer av bländning.

Både synnedsättande bländning och obehagsbländninguppträder i de två formerna direkt- och reflexbländning. Vid ljusplanering är detta t.ex. relevant för belysning av arbetsplatser och för gatubelysning. Vid bländning på kontorsarbetsplatser skiljer man mellan:

direktbländning, framför allt från armaturer (1)

reflexbländning vid horisontella synuppgifter (2)

reflexbländning vid vertikala synuppgifter, t.ex. bildskärmar (3)

Direktbländning uppstår i taket framför betraktaren i vinklar som är mindre än 45°. Reflexbländning är bländning som främst uppstår på grund av armaturer som är placerade i taket direkt framför betraktaren och som orsakar en obehaglig, visuell störning. Ett specialfall är reflexbländning på bildskärmar. I sådana fall orsakas bländningen framför allt av bländande ljuskällor i taket bakom betraktaren. För kontorsarbetsplatser kan UGR-metoden (Unified Glare Rating) användas för att bestämma bländningen för en viss betraktarposition.

Vilka följder kan bländning få?

Vid en objektiv försämring av synförmågan pratar man om synnedsättande bländning . I detta fall överlagras ljuset från en bländande ljuskälla i ögat med den egentliga synuppgiftens luminansmönster så att synuppfattningen försämras. För att synförmågan ska försämras räcker det dock med en överlagring av spill-ljuset som uppstår när det bländande ljuset sprids i ögat. Den grumlighet som kommer med åldern gör att äldre personer är mer känsliga för bländning.

Ett extremfall inom synnedsättande bländning är absolut bländning. Den uppstår när det förekommer luminanser över 10⁴ cd/m² i synfältet, t.ex. om man tittar rakt in i solen eller riktar blicken direkt mot konstljuskällor. Absolut bländning är oberoende av luminanskontrasten mot omgivningen: Den kan inte förhindras genom att omgivningen görs ljusare. För att förhindra att ögat skadas aktiveras en skyddsreflex som sluter ögat eller till och med vänder bort huvudet.

Den ständigt upprepade anpassningen till olika ljusnivåer och de olika avstånden till synuppgiften och den bländande ljuskällan orsakar en belastning på ögat som upplevs som obehaglig eller till och med smärtsam. Trots en objektivt oförändrad synförmåga ger obehagsbländningen upphov till ett stort obehag som försämrar prestationsförmågan på t.ex. en arbetsplats.

Obehagsbländning är till skillnad från synnedsättande bländning ett fenomen inom informationsbehandlingen som uppstår i ett visst sammanhang. Briljans på kristallkronor är t.ex. en förväntad bländningseffekt som därmed inte upplevs som synnedsättande bländning. Med reflexer på ett glansigt papper förhåller det sig annorlunda. Själva reflexionen som överlagrar den tryckta informationen saknar information.

Absolut bländning är sällan ett problem inom arkitekturbelysningen. Relativ bländning uppkommer mycket oftare. Här försämras synförmågan inte av extrema luminanser, utan av för stora luminanskontraster i synfältet.

Om den bländande ljuskällan enbart orsakar en subjektiv störning i stället för en objektiv försämring av synförmågan pratar man om obehagsbländning. Blicken styrs hela tiden från synuppgiften till den bländande ljuskällan, trots att detta område med högre ljusnivå inte tillhandahåller den förväntade informationen. Precis som ett störande buller skapar den bländande ljuskällan ett optiskt buller som drar uppmärksamheten till sig och stör varseblivningen.

Hur kan bländning undvikas?

Den bländande effekten kan dämpas genom att luminanskontrasten mellan omgivningen och den bländande ljuskällan minskas. Det betyder att man höjer omgivningens ljusnivå eller sänker den bländande ljuskällans luminans. Men bländning bör hellre förebyggas med armaturer som har god avskärmning och placeras på rätt sätt.