Perceptionspsykologi | ERCO Ljuskunskap

Perceptionspsykologi: Utställningsbesökare betraktar en målning och var och en av dem uppfattar den subjektivt.

Perceptionspsykologin är en vetenskapsgren som behandlar varseblivningens subjektiva aspekter, i synnerhet bearbetning av sinnesintryck. När det gäller seendet måste ögats fysiologi kompletteras med perceptionspsykologin för att den visuella informationsmottagningen ska kunna studeras i sin helhet.

Intressant att veta:

Vid seendet tar perceptionspsykologin tillsammans med ögats fysiologi hänsyn till alla faktorer i växelspelet mellan

den människa som får sinnesintrycket

de objekt som beskådas

det förmedlande mediet ljus

Vilken betydelse har perceptionspsykologin för seendet?

Ögat beskrivs ofta som en kamera, men denna modell kan inte helt förklara hur vår uppfattning av en bild uppstår. Ögat transporterar endast objektet från den yttre världen till syncentrum, den del i hjärnbarken som möjliggör seendet.

För en verklig förståelse av synuppfattningen spelar transporten av bildinformationen mindre roll. Viktigare är hur denna information omsätts och ”översätts”. Här griper perceptionspsykologin in. Den kompletterar de fysikaliskt registrerade sinnesintrycken med individuella komponenter och möjliggör därmed en omfattande varseblivning.

Hur uppfattar människan sin omgivning?

Synuppfattningen är en process som består av tre delar:

Upplevelse och mottagning av stimuli: En bild av föremålet eller omgivningen uppstår på ögats näthinna.

Organisering och utvärdering av stimuli: I enlighet med gestaltuppfattningen sätts det sedda ihop till en sammanhängande form.

Inordning och tolkning av stimuli: Sinnesintrycken tillskrivs en betydelse.

Är människans synuppfattning medfödd?

Frågan om människans förmåga att uppfatta sin omgivning på ett ordnat sätt är medfödd eller inlärd på basis av erfarenheter kan inte besvaras på ett entydigt sätt. Här delas perceptionspsykologin upp i flera inbördes motsatta riktningar. Varje riktning kan påvisa en rad belägg för sin modell, men ingen av dem kan på ett rimligt sätt förklara alla fenomen som uppkommer i samband med seendet.

Det finns t.ex. indikationer på att varseblivningens rumsliga organisation är medfödd. Om man placerar spädbarn eller nyfödda djur på en glasplatta som är placerad över en nivåskillnad, undviker de tydligt det område som ligger ovanför den lägre nivån. Det betyder att en medfödd, visuell varseblivning av djup och den därmed sammanhängande faran prioriteras framför beröringssinnets information som förmedlar en säker, plan yta.

Vilken betydelse har erfarenheten inom perceptionspsykologin?

Det har visat sig att varseblivningen även sammanhänger med tidigare erfarenheter. Ett exempel är att vi snabbare uppfattar kända strukturer än okända. Tolkningar som vi en gång har gjort av komplexa, visuella former bevaras och präglar framtida upplevelser.

En bild med ofullständiga konturer uppfattas som ett kors på grund faktorer som förklaras inom perceptionspsykologin.

Erfarenheten och den därmed förknippade förväntningen är ibland så starka att hjärnan fyller i de delar av en form som saknas eller uppfattar enskilda detaljer på ett annat sätt i syfte att anpassa föremålet till förväntningen.
Här griper konstansfenomenens principer in som en del av synuppfattningen.

Exempel på erfarenhet inom perceptionspsykologin:

Perspektivteckningen av ett rum demonstrerar effekten hos en förväntning enligt perceptionspsykologin.

De båda markerade, lodräta linjerna upplevs vara olika långa i en perspektivteckning. Förklaringen är att betraktaren tolkar teckningen tredimensionellt. För att det ska skapas en lika stor avbildning på näthinnan måste en mer avlägsen linje vara större än en nära belägen linje. Linjen tolkas och uppfattas vara längre på grund av det upplevda rumsliga djupet.

Slutsats:

Inom perceptionspsykologin spelar både medfödda mekanismer och den egna erfarenheten en roll. De medfödda komponenterna skapar förmodligen en grundläggande organisering av varseblivningen. På en högre bearbetningsnivå bidrar erfarenheten till tolkningen av komplexa former.

Vad är subjektiv varseblivning?

Seendet sker med ett slags selektion eller filtrering. Anledningen är att vi ska kunna skaffa oss information om omvärlden utan att överväldigas av den stora mängden sinnesintryck. Varseblivningen påverkas av subjektiva tolkningar. Den mänskliga hjärnan använder stimuli för att skapa en uppfattbar bild genom att tillämpa sina egna organisationsprinciper. Därefter sker en individuell reaktion på det som har setts.