Hagia Sophia

Som symbol för makten och härligheten i det i bysantinska kejsardömet under Justinianus I 532 e. Kr. efter segern över rebellerna i Nika-upproret, utgjorde Hagia Sofia inte bara en symbol för politisk makt utan var även avsedd att förkroppsliga och hävda den kejserliga rätten till att vara Guds ställföreträdare på jorden.

Utformad som en basilika med kupol, har Hagia Sofia ett stort mittskepp, två sidoskepp (i norr och söder) samt två nartex i väster. Men det är inte egentligen den arkitektoniska grundformen utan snarare dimensionerna och byggtekniskt genialiska drag som gör denna kyrka så unik och samtidigt typisk. Den arkitektoniska höjdpunkten i ordets sanna bemärkelse är den ovanliga kupolen i mittpartiet.

Med en diameter på 33 m och en högsta punkt på 56 m har kupolen monumental storlek. Den ger ändå inte något tungt intryck, utan förefaller tvärtom sväva 'som om den hängde i en gyllene kedja från himlen' (Prokopios). De genombrutna innerväggarna och gracila marmorkolonnerna spelar bara en underordnad roll för stabiliteten. När blicken vandrar omkring på jakt efter detaljer, förlorar den sig i ljushavet där alla storleksjämförelser kommer av sig.

Mosaiken i absiden visar Guds moder med Jesusbarnet som symbol för återfödelsen. På sidan om fönstersimsen ger två Eclipse strålkastare med lågvoltshalogenlampor accentbelysning av detta bysantinska mästerverk.

Avmaterialiseringen lyckas tack vare en intensivering av ljuset i riktning mot kupolen. Från de mörka kapprummen och de ljusa läktarna till de ljusdränkta fönsterraderna i väggarna kulminerar det i kupolen. De dyrbara guldmosaikerna i sidoskeppen framhävs ur det omgivande mörkret av uplights på Hi-trac strömskenor.

Fyrtio olika fönster på kupolbasen öppnar djupperspektiv och löser upp den optiska tyngden i en svävande ljusrymd. Guldmosaiker får ljuset att vibrera, leder det över de mångfärgade, polerade panelerna och kolonnerna av marmor, vilka tar upp och reflekterar det. Där väggmontering är möjlig blir mosaiken belyst av Trion uplights.

Marmorurnorna på 1200 liter som är uppställda på båda sidor om kejsarporten härrör från sultanen Murad III. De användes av rättrogna muslimer för rituell tvagning: abdest. Två Eclipse strålkastare i de övre gallerierna framhäver formspråket hos dessa kärl.

Insikten hos de bysantinska byggmästarna Isidoros från Miletos och Anthemios från Tralles att naturligt ljus är en väsentlig byggkomponent ledde till att Hagia Sofia blev ett av de största mästerverken i byggnadshistorien. Ett diskret och ändå accentuerat bidrag av artificiellt ljus bidrar till att framhäva denna enastående intensitet och skönhet.

Eclipse strålkastare för lågvoltshalogenlampor sätter briljanta ljusaccenter och garanterar bästa möjliga färgåtergivning, t. ex. av den ovanligt uttrycksfulla och färgstarka bilden av Kristus, som räknas som en av de sista höjdpunkterna i senbysantinsk mosaikkonst.

Hagia Sofia-museet
Sultanahmet 34400
Istanbul, Turkiet

Tel: +90 212 5221750
Fax: +90 212 5125474