Louvre-Lens: Transparens deluxe

I Louvre-Lens pågår en fascinerande dialog mellan SANAAs öppna arkitektur, det sköra landskapet och det helhetliga museikonceptet. ERCO har bett museichefen, utställningsdesignern och ljusplaneraren att beskriva bakgrunden till projektet.

När Louvren öppnade sin filial i nordfranska Lens, långt bort från Paris, i december 2012 väckte kulturprojektet stort uppseende. Att placera ett museum av den här digniteten i en struktursvag industriregion var en tydlig signal för en vilja att väcka liv i det en gång så blomstrande gruvdistriktet. Och satsningen tycks ha lyckats. Bara under de tre första månaderna hittade mer än 300 000 besökare till museet. Förklaringen ligger förmodligen i det ovanliga konceptet. I stället för att kopiera det mest berömda museet i världen utvecklades en lösning som är banbrytande både vad gäller koncept och arkitektur. Ett framtidslaboratorium för öppna och okonventionella utställningsformer.

Galerie du Temps är museets kärna. Ett galleri i tiden kan avstå från den klassiska indelningen av utställningsföremålen efter regioner, epoker eller tekniker. "I stället för att skilja verken åt har vi samlat dem i ett och samma stora rum där objekten ställs ut i kronologisk ordningsföljd, med start år 3500 f.Kr. då skriftspråket uppfanns fram till år 1850 dit Louvrens samlingar sträcker sig, förklarar museichefen Xavier Dectot. För honom handlar det om att skapa en dialog mellan utställningsföremålen och att jämföra dem längs tidsaxeln, i stället för att placera dem i statiska kategorier. De drygt 200 utställningsföremålen härstammar från Mellanöstern, Egypten, Grekland och Rom, från den muslimska världen och från Europa. "Samlingarna ska presenteras på ett unikt sätt och ses i ett nytt perspektiv", säger Xavier Dectot om det ovanliga konceptet. "Det är en fantastisk möjlighet för en historiker och museimänniska att förändra sin egen synvinkel på saker och ting. Dessutom hade vi målsättningen att locka till oss en ny publik." Och det anser museichefen vara en av de stora utmaningarna för museerna i dag.

Dectot är konsthistoriker därför att han intresserar sig för skönhet. "Jag vill förstå varför en del saker uppfattas som vackert och varför människors uppfattning om skönhet varierat under historiens lopp." Presentationskonceptet erbjuder ett tvärsnitt av det som människor uppfattat som vackert under en period på flera tusen år. Betraktaren får själv upptäcka mönster och motsatser. Det öppna utställningslandskapet med alla brytande konstraster passar till idén om ett Louvren i ett gammalt gruvdistrikt.

Utställningsdesignen
Även utställningsdesignen i den 125 meter långa och 25 meter breda huvudhallen bryter mot allt vanetänkande. I centrum står "idén att alltid lämna allt öppet, att inte dela in arkitekturen i fler rum och att möjliggöra en dialog i 360 grader mellan objekten", förklarar Adrien Gardère, ansvarig utställningsdesigner. "Det första avgörande beslutet bestod i att inte hänga några objekt på väggen, utan att använda rummets mitt. Då kan besökarna sprida ut sig och gå omkring överallt."

På denna princip baseras även de överlappande podierna och ögrupperna som flankeras av en tidslinje som gör det möjligt att uppleva tidens gång i hela galleriet. "Ibland ligger det 500 år mellan varje steg, ibland bara 10", förklarar Adrien Gardère. Utställningsdesignern, Louvrens kuratorer och museichefen behövde mer än tre år för att välja ut lämpliga utställningsföremål. Resultatet beskriver museidesignern träffande med en enda mening: "Det finns en design - men den skapar inte innehållet. Innehållet är beroende av utformningen."

Arkitekturen
Innehåll och utformning, interiör och exteriör återspeglas också i arkitekturen som innefattar staden, regionen och dess invånare. "Det var bara modellen från SANAA som tog hänsyn till den omgivande parken och idén om den öppenhet och lättillgänglighet som vi ville ge museet", förklarar Xavier Dectot entusiastiskt. "De har lyckats förverkliga idén med denna mycket enkla och platta byggnad som är så enkel att beträda."

Jämförbara museibyggnader som syftar till att uppgradera sin omgivning (till exempel Guggenheimmuseet) väcker ofta uppmärksamhet med en solitär och monumental arkitektur. Nya Louvre är i stället tillbakahållet och öppet. Den ljusdränkta byggnaden av stål, glas och betong på det två hektar stora området skapar en känslosam dialog med sin omgivning. Museet har byggts på en övervuxen kolgruva och har ritats av det japanska arkitektkontoret SANAA i samarbete med Imrey Culper i New York. Enplansbyggnaden är harmoniskt integrerad i landskapsparken som utformats av Catherine Mosbach. Redan i entrén, som består av en transparent glaskub, demonstreras den närhet och öppenhet som museet vill utstråla till alla besökare. Övriga byggnadsdelar är klädda med eloxerad och borstad aluminium som ger en suddig återspegling av omgivningen.

Ljuskonceptet
I utformningen av museet har ljuset spelat en viktig roll, en kombination av dags- och konstljus som riktas via det lätta taket. "Ljuskonceptet baseras på SANAAs arkitektoniska koncept med zenitalt dagsljus", förklarar Gardère. "Den tid då ljusstrålar riktades mot isolerade föremål som tycktes sväva i mörkret är förbi." Nu handlar det i stället om att låta objekten bli en del av rummet genom dagsljuset. Jeff Shaw, ansvarig ljusdesigner från Arup, tillägger: "Människor älskar dagsljus, de tycker om kontakten med utomhusmiljön och trivs i dagsljus. Ljusfärgsnyansen är perfekt, färgåtergivningen ser till att konstobjektens alla färger kommer till sin rätt."

En så ljusdränkt konstruktion behöver stöd av konstljus. "Dagsljuset varierar kraftigt", förklarar Jeff Shaw. "På ett och samma sommardygn kan omfånget sträcka sig från mörker upp till 100 000 lux. Ljuset varierar snabbt mellan 20 000 och 50 000 när molnen rör sig framför solen." Det var den utmaningen som ljusplanerarna från Arup ställdes inför. Därför utvecklades ett system med LED-belysning som allt efter behov stöder dagsljuset och samtidigt förhindrar för mycket solljus med lamellgardiner. Målet är alltid att bibehålla en jämn ljusnivå. Dessutom varierar ljusfärgsnyansen beroende på utställning och den arkitektoniska miljön. "Det krävdes en hel del arbete innan vi förstod vilken ljustemperatur som är bäst", förklarar Adrien Gardère.

Kombinationen av dagsljus och LED-ljus sparar energi och kostnader och har dessutom möjliggjort ett nytt och mycket exakt styrsystem. "Detta styrsystem är fantastiskt väl anpassat till vårt museum. Det har helt utformats för vår samling och ger oss också möjlighet att använda strömskenor", säger Vincent Fourmestraux, drift- och underhållschef på Louvre-Lens. "Den första inställningen av systemet kräver mycket tid, men samma belysningskonfigurationer kan sedan enkelt användas igen för framtida specialutställningar."

Det här projektet visar tydligt de många fördelarna med LED-ljus. Eftersom de kan regleras utan försämrad ljuskvalitet, inte ger upphov till störande artefakter och tack vare den skarpa kanten möjliggör tydliga accentueringar är de ett harmoniskt komplement till dagsljuset. ERCOs LED-armaturer är små till formatet och har en enkel formgivning, vilket gör att de även formmässigt passar in i det eleganta arkitekturkonceptet i Louvre-Lens.

Jeff Shaw ser en annalkande ljusteknisk omvälvning i museivärlden: "Jag tror att de flesta stora museer nu på allvar börjar överväga att installera LED." Besökarna märker knappast av dem. Shaw: "Ljusdesignerns egentliga målsättning är att skapa ett ljuskoncept som inte upplevs som belysning. Man kommer, njuter av platsen, gör det man vill och åker sedan hem."